Årets skånska prideevenemang har nu passerat, med parader, dans och kamp. AFA Malmö vill härmed passa på att utvärdera de evenemang som ägt rum och hur utvecklingen i Skåne har sett ut under de senaste åren.
Vår kamp mot fascism vilar på flera politiska och ideologiska ben. Ett av de viktigaste av dessa ben är kampen mot homofobin, i bred bemärkelse. Vi har tidigare genom svensk historia kunnat se hur nazister pekat ut HBTQ-personer generellt, men också homosexuella män specifikt, som fiender och hot mot den ordning som fascistiska grupper försöker försvara. Hatbrott riktade mot homosexuella har under de senaste decennierna inte varit ovanliga företeelser, och redan på 1980-talet gjorde organiserade nazister, då tillhörande Nordiska Rikspartiet, sig skyldiga till tortyr och mord på homosexuella män. Den ledande nazisten Vera Oredsson, numera ansluten till Nordiska Motståndsrörelsen, försvarade 1990 våldet och menade att det var nödvändigt:
– Det var rengöring. Vi betraktar inte homosexuella som människor. De är avskum. Homosexuella är så avskyvärda så jag vill inte ens ta i dem med tång.
Den nazism som vi idag har att göra med är av ett annorlunda slag än den som på 80-talet kostade människor livet. Istället för att betrakta homosexualitet som en avvikelse så betraktas inom den nazistiska rörelsen idag homo- och transsexualitet som centrala samhällsproblem och som hot mot de nazistiska visionerna. HBTQ-personer anses inte längre främst vara en fråga om samhällshygien, utan ses som ett problem som har med nationens och själva rasens överlevnad att göra. Samtidigt så knyts stärkta HBTQ-rättigheter ihop med en föreställning om kulturmarxistiska konspirationer, där målet, enligt konspirationsteorierna, är att utifrån en dold agenda försvaga den nationella sammanhållningen, feminisera männen och splittra kärnfamiljen.
Allt detta motiveras med den nyfascistiska föreställningen om folkutbyte, och kan inom fascistiska kretsar kombineras på alla möjliga sätt med såväl islamofobi, antisemitism och antifeminism. Homofobin är så pass central i moderna högerextrema projekt att alltmer auktoritära länder som Ryssland, Polen och Ungern – samtliga sedda som förebilder bland svenska fascister av alla de slag – använder homofobin som ett sätt att skapa en gemensam fiendebild. När det inte finns några externa fiender att kämpa mot så pekar man i dessa länder istället ut HBTQ-personer och deras rörelser som interna hot. Fascismer behöver fiender för att rättfärdiga sin kamp och sitt våld, och i det avseendet fungerar såväl HBTQ-personer, som feminister och socialister, som utmärkta måltavlor.
Fascistiska aktioner
Vi känner i dagsläget till ett flertal, mindre eller större, fascistiska organisationer som på olika sätt försökt rikta udden mot HBTQ-miljön och iscensätta konflikter för att få uppmärksamhet eller rekrytera homofober till sina grupper. I Stockholm är en av de mest framträdande grupperna av detta slag Nordisk Ungdom (NU), vilka med polsk och konservativ inspiration ett flertal gånger har genomfört aktioner riktade mot Pride-paraden i staden.
Vid aktionerna har aktivister från NU försökt störa prideparaden, med det uttalade målet att stoppa paraden. Även om aktivisterna alltid har varit för få för att faktiskt kunna stoppa paraden, och därmed inte har kunnat nå sitt mål, så har organisationen vid varje tillfälle försökt få så mycket uppmärksamhet som möjligt och sprida sina rapporter från aktionerna. Det långsiktiga målet har, menar de, varit att knyta till sig likasinnade och en dag vara tillräckligt många och välorganiserade för att kunna stoppa prideparaden.
I Skåne har vi under de senaste åren kunnat se hur Nordiska Motståndsrörelsen (NMR) försökt rida på den uppmärksamhet som NU skapat, genom att själva inleda liknande kampanjer. Från nationellt håll har NMR producerat homofobt propagandamaterial och i Skåne har man bland annat stulit, samt bränt, regnbågsfanor för att skriva kamprapporter till sin hemsida. Under sommaren 2017 försökte den skånska lokalavdelningen av NMR, Näste 3, sig på liknande aktioner som NU genomfört i Stockholm, riktade mot prideparader i skånska småorter. Gruppen genomförde under sommaren en sådan aktion i Kristianstad, då nazister ställde sig intill paraden med en banderoll för att störa och provocera. Vid detta tillfälle slutfördes aktionen enligt plan.
Antifascistiskt motstånd
I augusti 2017 inträffade en liknande händelse, när aktivister ur NMR dök upp på Trelleborg Pride strax före paradens avgång. Vid detta tillfälle gick det dock inte enligt plan för nazisterna, som identifierades på plats, misshandlades och jagades bort av paraddeltagare. Detta tillfälle är i själva verket ett av de sista offentliga aktionsförsöken av denna typ som de skånska nazisterna har genomfört i Skåne. Såväl 2018 som 2019 har prideparaderna i detta avseende varit lugna tillställningar i Skåne, utan några högerradikala eller fascistiska störningar. Vid sidan av brända regnbågsfanor och homofoba klistermärken har de skånska nazisterna varken kunnat eller velat genomföra liknande aktioner.
Erfarenheterna från Skåne är talande för hur en positiv utveckling inom området kan se ut, och att det finns medel för att stå emot fascistiska provokationer: det är inte lika roligt att provocera när det plötsligt visar sig att människor faktiskt gör motstånd och slår tillbaka. Vi har här kunnat betrakta hur antihomofob och antifascistisk organisering ger önskat utslag, inte bara kortsiktigt – i att nazisterna avlägsnas från platsen – utan även långsiktigt, genom att nazisterna inte längre kan kosta på sig att lägga resurser på att störa prideparader. När vi slår tillbaka signalerar vi två saker: att vi inte är några queers som det går att köra med hur som helst, och att vi är värda att kämpa för.
Fortsatt kamp
Vi ser över hela världen hur auktoritära regeringar och nyfascistiska rörelser vinner ny mark genom att anspela på och underblåsa antifeministiska och homofoba sentiment i konservativa eller utsatta delar av samhället. Det blir allt tydligare att de fascistiska globala rörelserna alltmer riktar udden mot de progressiva rörelser som just nu befinner sig i olika kampmoment, har vunnit segrar eller kämpar för att bibehålla momentum. Bland dessa rörelser står kvinnokämpar och HBTQ-rörelser globalt sett i första ledet, och de blir därför av politiska skäl fascismens tydligaste fiender. Detta gjordes inte minst klart tidigare i juli, då prideparaden i den polska staden Białystok attackerades av en blandad skara av fascister, fotbollshuliganer och radikala, konservativa katoliker.
Hotet mot dessa progressiva rörelser kommer dock inte enbart från fascister eller högerpolitiker, utan också från den pågående kommersialiseringen av såväl feminism och HBTQ-kamp. Svenska pridefestivaler har under de senaste åren genomgått en allt mer radikal kommersialisering, till den grad att stora delar av de människor som de appellerar till inte längre kan delta. HBTQ-kamp, feminism och progressivt motstånd får inte tillåtas urvattnas av vinstbegär eller företag, och det är därför vår uppgift som radikala socialister, anarkister och feminister att göra motstånd inte bara mot fascism, utan också mot kommersialiseringen som sådan. Rosa Svart Pride i Malmö är ett exempel, bland många andra, på krafter som står emot denna utveckling, och som också i år hade ett större block än på många år under årets upplaga av prideparaden.
AFA Malmö är stolta över att utgöra del av en dynamisk, inkluderande och kämpande rörelse. Vi deltar med stolthet i våra lokala prideparader, som HBTQ-personer, allierade och organiserade antifascister. Samtidigt så ser vi hur denna miljö ständigt är förberedd, villig och redo att ta kampen, vare sig det gäller mot polisiär repression, för politiska krav eller antifascistiskt självförsvar. Ytterst så handlar detta om att slåss för sin värdighet och att genom kollektivt, solidariskt agerande säga till sina vänner och kamrater: Ni är värda att kämpa för.
Om du vill komma i kontakt med oss når du oss via mail:
Mer information om hur du kontaktar oss krypterat, samt vår PGP-nyckel, finner du under fliken Kontakt här på vår hemsida.
Twitter: AFA Skåne