Mikko har avtjänat sitt fängelsestraff efter kravallerna i Kungsan – här följer en intervju med honom!
Intervjun är gjord av Brighton ABC, i samarbete med kampanjen Fria Kungsan 15.
– Vilket slags stöd fick du medan du satt fängslad?
Framförallt fick jag väldigt mycket brev. Jag fick brev och hälsningar från vänner och kamrater i stort sett varje dag vilket är väldigt ovanligt i fängelse. Folk på utsidan höll även kontakt med min familj, oftast är det ju jobbigast för de familjemedlemmar som är kvar ute.
Sen fick jag in tidningen Samsara som Fånggruppen Sthlm ger ut till alla socialistiska fångar.
– Hur påverkades du av det stödet?
Det var peppande att få brev med stöd och kärlek från så många, varav en hel del jag aldrig träffat. Mina medfångar uppmärksammade även all post jag fick och en intagen kommenterade en gång när han såg min post för dagen: “Man skulle blivit antifascist.” Det värmde.
– Fanns det något ytterligare som de på utsidan kunde ha gjort för att underlätta din tid i fängelse?
Inte direkt i mitt fall. Jag satt ganska kort tid (3 mån effektiv tid) så det var inte så mycket som behövdes göras för mig.
Men för de som sitter längre är nog det viktigaste att ens nära på utsidan får det stöd de behöver, eftersom du själv inte kan göra något där inifrån. Sen behövs också ekonomiskt stöd till folk för du ska kunna få besök även om du kanske sitter långt från dina vänner och familj.
Slutligen är det ju alltid peppande där inne att se att den antifascistiska kampen hela tiden fortsätter.
– Kan du beskriva hur en vanlig dag såg ut där inne?
Vi blev väckta vid 07 på morgonen och utsläppta ur cellen. I fängelset råder sysselsättningsplikt så du måste jobba i verkstaden med tillverkning, i tvätten eller så kan du plugga. Från 8-11 hade vi sysselsättning och sen 11-12 fick vi får promenad för dagen i rastgården. Vid 12 åt vi lunch i en matsal och efter det var det sysselsättning igen fram till 16.20, varefter vi åt middag. Sen hade vi tid vi kunde spendera själva och då brukade jag träna eller hänga på avdelningen med de andra, spela spel eller bara prata skit. Sen blev vi inlåsta i cellerna igen vid 18.45 och då brukade jag ägna en timme varje kväll åt att svara på brev. Sen somnade jag oftast runt 21-22 varje kväll.
– Vilken var den svåraste omställningen för dig i att vara fängslad?
Det jobbigaste, förutom att behöva stå ut med Kriminalvårdens utstuderade byråkrati och idioti, var att se hur beväpnade fascister och organiserade nazister visade sig på Stockholms gator utan att kunna göra nåt åt det. Det var sjukt frustrerande att sitta i sin cell och se på nyheterna hur den bruna sörjan försökte ta sig ton i min stad utan att kunna vara där, sida vid sida med mina kamrater för att stoppa dem. Men det gav mig samtidigt en beslutsamhet att kämpa ännu hårdare efter jag släppts.
– Finns det några stora skillnader i det svenska fängelsesystemet jämfört med t.ex. det brittiska?
Jag måste erkänna att jag har dålig koll på det brittiska fängelsesystemet. Men jag antar att på det stora hela så är grunderna lika, ett byråkratiskt system som är till för att förstöra det hopp och kamplust de intagna kan tänkas ha, samt småfascistoida vakter.
– Upplevde du någon annorlunda behandling från vakter och anstalten jämfört med de övriga intagna?
Jo jag blev flera gånger inkallad till vakthavande befäl på “samtal” (läs förhör) angående mina politiska åsikter. De verkade rädda för att jag skulle starta några oroligheter där inne samt vad som skulle hända om en nazist skulle hamna på avdelningen. Kan dock tillägga att nazister inte är populära på kåken. Inte ett dugg…
– Fanns det någon organisation där inne som jobbade för fångars rättigheter?
I Sverige finns det förtroenderåd på varje fängelse (i stort sett), eller det ska iaf finnas möjligheter för att starta upp det hos de intagna. Det är ett råd av och för intagna som ska agera gentemot anstalten för våra intressen. Det varierar dock hur väl det fungerar i praktiken då anstalterna tar alla chanser de får att splittra och slå ned på förtroenderåden.
– Det verkar ha skett en ökad repression mot antifascister i Sverige de senaste åren, vad tror du det beror på?
Det kan nog finnas flera orsaker. Dels så har det kommit flera rapporter från svenska myndigheter om vilket “hot” den svenska antifascisten utgör, tillsammans med andra “extremister” som islamister och fascister.
Men sen har den svenska säkerhetspolisen också vid flera tillfällen pekat ut oss inom vänstern som ett större hot än den organiserade fascismen, vilket helt saknar grund i verkligheten och snarare måste ses som ideologiskt grundat hos den svenska polisen. Detta har nog bidragit till att de känt ett behov av att slå till mot oss för att visa att deras bedömning är korrekt. Ett cirkelresonemang där deras tillslag används som argument för att rättfärdiga fortsatta tillslag. Den händelsen i Kungsträdgården jag dömdes för visar det tydligt – de har lagt stora resurser på att sätta dit organiserade antifascister som endast befunnit sig på plats, men sett mellan fingrarna när det gäller oorganiserade som deltagit i kravaller.
– Vilket slags stöd behövs nu för de återstående 12?
Det mest akuta just nu är att få in de pengar som saknas till de skadestånd och böter som vi dömdes till. Vi har fått in en stor del men ännu saknas det pengar och tiden börjar bli knapp. Alla kan hjälpa till genom att antingen skänka en slant eller dela kampanjen för de dömda på sociala medier;
https://www.facebook.com/Fria-Kungsan-15-1658951601025993/
Sen kommer såklart de övriga åtalade behöva stöd i fängelset med brev, pengar och solidaritet. Ett brev betyder mycket för den som sitter och det visar alla, andra intagna och kriminalvården, att vi tar hand om varandra.
/Antifascistisk aktion Stockholm