Det har inom den socialistiska rörelsen (såväl den parlamentariska som den utomparlamentariska) i Sverige uppstått en kritik emot att vi inom
AFA Skaraborg valt att agera mot Sverigedemokrater på samma sätt som vi hanterar den gatumobiliserande nazistiska rörelsen, det vill säga att vi ibland väljer att attackera dessa på gatan samt i deras hem. Våra år som aktiv AFA-grupp visar att gatumobiliserande nazistiska grupper kan decimeras och ibland helt utraderas, både på ett lokalt liksom nationellt plan med hjälp av de metoder vi väljer att använda mot dessa grupperingar. Vi tror dock inte att Sverigedemokraternas politiska infrastruktur kommer att utraderas genom aktioner mot enskilda partimedlemmar, vare sig i deras hem eller på gatan. Vår grundläggande strategi gentemot Sverigedemokraterna och den gatumobiliserande nazistiska rörelsen skiljer sig därför åt på ett centralt plan. Varför väljer vi då, trots den här problematiken, att ibland attackera enskilda Sverigedemokrater på det sätt som vi gör?
För det första upplever vi att det finns en tydlig skiljelinje mellan hur Sverigedemokraternas infrastruktur i storstäder kontra småstäder och landsbygd ser ut. Partiet är mycket mer resurstarka i storstäderna, såväl ekonomiskt som när det gäller politiska företrädare och andra aktiva partimedlemmar. På grund av detta kan vi störa och helt göra oss av med mindre lokalavdelningar i småstäder och på landsbygd, vilket vi också har ägnat oss åt under de senaste fem åren. Detta är dock inte den huvudsakliga anledningen till att vi valt att agera på det sätt som vi gjort, men det är väl värt att ha i åtanke. Vi ser det som våran huvudsakliga uppgift att i egenskap av socialister förhindra och förebygga fysiska attacker mot vår rörelse. Då enskilda medlemmar, som tillhört Sverigedemokraterna eller rört sig i periferin av detta parti och deras ungdomsförbund, direkt eller indirekt utgjort detta fysiska hot har det fallit naturligt för oss att attackera dessa. Något vi måste vara klara över är att Sverigedemokraterna på intet sätt är isolerade från grupper tillhörande den gatumobiliserande nazistiska rörelsen utan att det sker en ruljans mellan dessa grupperingar. På senare tid finns det flera exempel på hur medlemmar från Sverigedemokraterna hoppat över till nazistiska grupper. För oss är det självklart viktigast att se till den helheten och genom gott researcharbete beräkna vilka organisationer, grupperingar och enskilda medlemmar som utgör det största fysiska hotet mot våran rörelse, men vi måste i vissa fall också se till vilka individer eller mindre grupperingar som utgör detta hot mot oss. I media har ofta de attacker mot enskilda partimedlemmar som vi legat bakom beskrivits och utmålats som en attack mot Sverigedemokraterna som parti. För våran del så hade vi gärna slagit bort Sverigedemokraterna som parti och lämnat deras infrastruktur i ruiner med hjälp av dessa metoder, men som vi tidigare varit inne på så är det inte möjligt att genomföra detta med de förutsättningar som finns i Sverige idag. Det media ofta missar i samband med dessa reportage är att de enskilda partimedlemmarna inte endast agerar inom ramen för Sverigedemokraternas politiska arbete utan också utifrån en ideologisk kontext. Dessa individer kan även agera individuellt och inom kompisgäng. I småstäder och på landsbygden upplever vi det vara vanligt att partimedlemmar umgås med gatuaktiva nazister på ett informellt plan inom exempelvis samma kompiskretsar. Detta har skapat ett klimat där enskilda partimedlemmar deltagit i hot, trakasserier, kartläggningar och fysiska utfall mot socialister, invandrare, homosexuella och andra som inte passar in i den ideologiska världsbild som Sverigedemokraterna och den gatumobiliserande nazistiska rörelsen delar. Det kan också ske ett utbyte av information som ett direkt resultat av samröret mellan dessa individer. När en fascist fotograferar oss under våra demonstrationer, hotar oss på krogen eller sätter våra familjer i fara så ligger inte vårt huvudsakliga fokus på vilken organisation denna person tillhör, utan hur stort det fysiska hotet är.
För att bemöta och bekämpa Sverigedemokraternas politiska infrastruktur på ett nationellt plan behövs en annorlunda taktik än den som utgår ifrån attacker genomförda av mindre och slutna grupperingar. Vi tror det behövs ett folkligt militant motstånd, ett allmänpolitiskt engagemang från socialister och ett fortsatt blottläggande av det ideologiska samspelet mellan Sverigedemokraterna och den gatumobiliserande nazistiska rörelsen. Vi hoppas att vi med den här texten har tydliggjort varför vi ibland väljer att attackera Sverigedemokrater på det sättet som vi gör. Den kritik vi har mottagit tar vi på allvar och reflekterar självfallet över detta. De konsekvenser som vårt agerande får eller kan få för den antifascistiska- och socialistiska rörelsen är någonting som är centralt i vårt arbete. Det medför en viss risk att öppet diskutera de taktiker som vi använder oss av men vi anser ändå att det är viktigt att föra en dialog med den socialistiska rörelsen i sin helhet.
Väl mött under kommande valrörelsen och den antifascistiska offensiven gentemot fascister vart och när de än vågar visa sig.
Vid alla tillfällen – med alla medel!
/Antifascistisk aktion Skaraborg