Den brutala attacken mot våra kamrater i Malmö väcker starka känslor, det finns många sätt att hantera beskedet om att en människa skadats allvarligt av nazisternas angrepp och nu svävar mellan liv och död. Chocken, sorgen, ilskan och avskyn tar olika uttryck i olika människor. Att så många som 2 000 personer valde att samlas i en solidaritetsmanifestation i Stockholm, med bara en dags mobilisering, känns som ett ljus mitt i allt mörker. Även i många andra städer samlades tusentals människor för att sända styrka till Showan, protestera mot fascisternas brutala mordförsök och mot den offensiv den europeiska fasciströrelsen försöker genomföra i kriskapitalismens kölvatten.
Istället för att nu stänga ner och drabbas av ett tunnelseende där antingen avskyn eller rädslan dominerar så måste vi hjälpas åt att vidga perspektivet och se det större sammanhanget. Detta innebär inte att vi som är fascisternas måltavlor ska avstå från att slå tillbaka mot deras framryckningar, tvärt om, vår vetskap om att dessa måste bemötas på flera fronter samtidigt, ideologiskt såväl som fysiskt, är grundad på erfarenheter som genererats av antifascister i en lång rad olika situationer och sammanhang världen över. De måste motas tillbaka med hjälp av både långsiktiga strategier och riktade aktioner, våld är alltjämt ett av de verktyg som vi har att tillgå.
Det är här det vidgade perspektivet kommer till användning, en förmåga som såväl etablerad nyhetsmedia, Säkerhetspolisens analytiker och åtskilliga politiska debattörer tycks sakna. Om man inte backar bak och ser det större sammanhanget så kan den knivattack i Malmö som mest liknar ett överlagt mordförsök att framstå som ett ”bråk mellan extremister” vilket flera tidningar rapporterat, men då måste man helt bortse från vilka som attackerade vem, samt hur och varför detta skedde.
Showan med kamrater i Malmö hade deltagit i den feministiska demonstration som årligen hålls i Malmö och på andra platser runt om i världen på den Internationella Kvinnodagen. De hade fått syn på nyligen uppsatta klistermärken från Svenskarnas Parti och var i färd med att ta ner dessa när fascisterna attackerade med sina knivar. Showan som skadades allra svårast har varit mycket aktiv inom MFF och drivit arbetet mot rasism och homofobi i supporterkulturen, han har dessutom hängts ut med namn och bild på fascisternas hemsidor så angriparna visste mycket väl vem det var de gav sig på.
Angriparna är organiserade fascister, medlemmar i Svenskarnas Parti, två av dem hade dessutom nyss hemkommit från Ukraina där de enligt uppgift hjälp fascisterna i Svoboda och Högra Sektorn att ”patrullera Kievs gator” efter statskuppen. Redan det borde räcka för att ta kål på den seglivade kålsuparmyt som polisen har skapat och media upprätthåller. För att förstå situationen måste man alltså förstå att den fascistiska rörelsen har våldet som sitt främsta uttryck och samlande faktor. Utan våldet kan fascismen aldrig bli det den vill vara – en radikal rörelse vars ideologi i både ord och handling strävar mot en auktoritär och elitistisk nationalism.
Att påstå att ”allt våld är samma sak och precis lika illa” är inte bara höjden av hyckleri utan vittnar också om en skrämmande historielöshet och brist på insikt. Att polisen sprider denna myt är förståeligt med tanke på att de har allt att vinna på att svartmåla och försvaga allmänhetens stöd för antifascism, men att utbildade journalister underlåter sig att förhålla sig kritiskt till denna myt och ställa de centrala frågorna om vad som hänt, vilka som varit inblandade och varför, det är minst sagt problematiskt. Resultatet blir nämligen att fascisterna och de invandrare, homosexuella, feminister och socialister som är måltavlor för fascisternas vapen framställs som ”lika goda kålsupare”.
Medan Showan kämpar för sitt liv har vi som ännu har både livet och hälsan i behåll ett stort ansvar, nu mer än någonsin måste vi stå upp för de värderingar som så många av våra kamrater har kämpat och mördats för genom historien. Alla vi som är fascisternas måltavlor måste försvara oss själva och varandra mot deras våld, med både offensiva och defensiva metoder. Vi måste fortsätta att kämpa för ett mer jämlikt och rättvist samhälle, vi måste fortsätta att bekämpa kapitalismen och alla former av rasism, sexism och homofobi som hotar oss och gör oss ofria. Ingen annan kommer att göra det åt oss, polisen kommer aldrig att skydda oss och de etablerade nyhetsmedierna kommer aldrig att föra vår talan. Det måste vi istället göra själva, tillsammans.
AFA Stockholm sänder gränslös kärlek, styrka och solidaritet till våra skadade kamrater i Malmö.
Solidaritet är vårt vapen – Antifascism är självförsvar.
/ Antifascistisk aktion Stockholm