Joakim Kannisto (19880822–0035) är en av de aktivister som fungerar som Nordiska motståndsrörelsens ansikte utåt. Han är organisationens andreman i Stockholm och har en lång historik inom den fascistiska miljön, bland annat som medlem i Nationaldemokraterna. Internt framställs Kannisto ofta som stabil, lojal och ideologiskt konsekvent. I denna artikel belyser vi uppgifter om misshandel av hans partner och hennes son, hans alkoholproblem samt omsorgsbrister gentemot de egna barnen – omständigheter som tecknar en bild som står i kontrast till den nationalsocialistiska livsstil han själv påstår sig företräda.
Likt vad som tidigare skett efter granskningar av framträdande aktivister som Pär Sjögren och Jimmy Andersson, visar genomgången av rättsprocesser och sociala utredningar en verklighet långt ifrån rörelsens självbild.
19880822-0035
Galoppbacken 13
76 111 Bergshamra
Jenni Kannisto
19860709-0536
Galoppbacken 13
76 111 Bergshamra
Våldet bakom familjefasaden – tingsrättens bild av familjen (2011)
Bakom den till synes ordnade familjefasaden framträder i tingsrättens dom från 2011 en annan berättelse. En berättelse om våld i hemmet, upprepade kränkningar och handlingar som enligt domstolen inte kan förklaras som tillfälliga konflikter eller missförstånd, utan som ett mönster av våld i nära relation.
I målet har både Joakim Kannisto och hans hustru Jenni Kannisto hörts. Även Joakim Kannistos styvson har lämnat uppgifter under förundersökningen som spelats upp i rätten. Tillsammans med vittnesmål, rättsintyg, fotografier och sms tecknas en samstämmig bild av ett hem präglat av rädsla och fysisk aggression.
Misshandeln av styvsonen
Styvsonen berättar i sitt förhör att Joakim Kannisto knuffade honom i bröstet så att han föll mot en vägg. Jenni Kannisto bekräftar i huvudsak händelsen, men uttrycker viss osäkerhet kring om knuffen var avsiktlig. Joakim Kannisto själv förnekar uppsåt och menar att det i så fall skett oavsiktligt i ett tumult.
Tingsrätten gör dock en annan bedömning. Genom styvsonens konsekventa berättelse, i kombination med stöd i Jenni Kannistos uppgifter, anser domstolen att det är visat att Joakim Kannisto uppsåtligen knuffade barnet. Även om skadorna bedöms som begränsade och smärtan kortvarig konstaterar rätten att gärningen utgör ringa misshandel.
Upprepat våld mot Jenni Kannisto
Det är dock våldet riktat mot Jenni Kannisto som upptar den största delen av domstolens prövning. Joakim Kannisto har själv medgett att han den 13 december 2011 tryckte upp henne mot en vägg och tog tag om hennes axlar. Han uppger att han inte minns om han var berusad och att han inte minns ett strupgrepp – men ifrågasätter samtidigt inte att hennes uppgifter kan vara riktiga.
Än mer allvarliga är händelserna natten mellan den 19 och 20 december samma år. Joakim Kannisto medger att han tryckte ner henne i en soffa, tog hårt i hennes handleder och sparkade henne. Han uppger att han druckit omkring sex starköl under kvällen och minns inte allt som skett, men ifrågasätter inte heller här hennes berättelse.
Ett starkt bevisläge
Jenni Kannistos uppgifter står inte ensamma. Tingsrätten fäster stor vikt vid den stödbevisning som finns. Ett vittne har berättat om de skador hon sett på Jenni Kannisto samt om sms som skickats i direkt anslutning till händelserna. Polismannen Magnus Näsmarck har vittnat om Jenni Kannistos tillstånd kort efter misshandeln natten den 19–20 december.
Rättsintyg och fotografier stärker bilden ytterligare. Även styvsonens berättelse om vad han sett under samma natt överensstämmer med Jenni Kannistos redogörelse. Sammantaget menar tingsrätten att dessa uppgifter bildar ett starkt och sammanhängande bevisläge.
Domstolens slutsats
Tingsrätten beskriver Jenni Kannistos berättelse som återhållsam men detaljerad. Hon har, enligt domstolen, noggrant övervägt sina svar, varit mån om att det ska bli rätt och öppet redogjort för sina tankar och känslor.
Mot denna bakgrund finner tingsrätten att hennes uppgifter är så tillförlitliga att de kan läggas till grund för domen. Åtalet bedöms som styrkt i allt väsentligt. Gärningarna mot Jenni Kannisto bedöms som misshandel av normalgraden, medan våldet mot styvsonen bedöms som ringa misshandel.
Från våld till omsorgsbrister – bakgrunden till LVU-processen (2025)
Även om våldshändelserna som prövades i tingsrätten ligger mer än ett decennium tillbaka i tiden, utgör de en bakgrund som inte kan frikopplas från familjens senare situation. Under åren som följde fortsatte barnen att växa upp i en miljö präglad av instabilitet, alkoholproblematik och bristande omsorg.
I en rad utredningar i förvaltningsrätten prövades under 2025 frågan om huruvida Joakim och Jenni Kannistos fem barn skulle omhändertas enligt LVU. Socialnämnden i Norrtälje kommun ansåg att barnens situation präglats av allvarliga brister i omsorgen och att det förelåg en påtaglig risk för deras hälsa och utveckling.
Domstolen kom i slutänden att avslå ansökan. Men i domen – och i det omfattande utredningsmaterialet – framträder ändå en samstämmig bild av långvariga problem.
Ensam förälder i praktiken
Jenni Kannisto bekräftar i utredningen att hon de facto levt som ensamstående förälder. Joakim har, enligt hennes uppgifter, i stor utsträckning varit upptagen av arbete och sin aktivism för Nordiska motståndsrörelsen, medan hon ensam burit ansvaret för fem barn – flera med särskilda behov.
Det är också Jenni som återkommande haft kontakt med socialtjänsten, bett om stöd, initierat åtgärder och till slut ordnat tillfälliga boenden för barnen hos anhöriga. I materialet framstår Joakim genomgående mer som ett störningsmoment än som en aktiv förälder.
När barnen placerades hos släktingar beskrivs det som ett nödvändigt ont. Familjen har nu varit splittrad i över ett år – och enligt uppgifterna lär separationen bestå. Samtidigt framkommer att barnen haft det bättre i de tillfälliga placeringarna än i hemmiljön. Joakim uppger själv att han vill träffa barnen, men inte bryta upp ett upplägg som fungerar.
Alkohol, instabilitet och akutvård
Utredningarna innehåller uppgifter om flera allvarliga incidenter kopplade till Joakim Kannistos alkoholkonsumtion. Den mest uppmärksammade inträffade våren 2025, då han akut fördes till sjukhus och därefter lades in för fortsatt vård. Händelsen blev startpunkten för den LVU-process som följde.
Ett av barnen berättar att Jenni brukade gå ta med Joakim annan del av huset när Joakim ville dricka alkohol – ett försök att skydda barnen från att se honom berusad.
Under tiden Joakim låg på sjukhus tog Jenni beslutet att lämna honom och flytta barnen till anhöriga. Socialtjänsten noterade därefter tydliga förbättringar i barnens hälsa och vardag. Samtidigt framkommer omfattande problem med skolfrånvaro, bristande kontinuitet och behov av särskilt stöd – något som enligt utredningarna inte tillgodosetts fullt ut under lång tid.
Systematiska omsorgsbrister
Omsorgsbristerna sträcker sig över flera centrala områden i barnens liv. Tandhälsan har under lång tid varit kraftigt eftersatt, med uteblivna besök och omfattande karies hos flera av barnen. Först efter upprepade påpekanden och oro från tandvården genomfördes behandlingar.
Även barnens allmänna hälsa har varit föremål för återkommande oro, särskilt gällande ett barn med omfattande medicinska behov. Hälso- och sjukvården har vid flera tillfällen gjort orosanmälningar, bland annat på grund av uteblivna besök. Förvaltningsrätten konstaterar att brister förelegat, men bedömer att situationen förbättrats under våren 2025.
Ideologi mot vård och samhälle
Inom Nordiska motståndsrörelsen finns en uttalad misstro mot delar av det offentliga samhället, inklusive sjukvården. I organisationens interna material uppmanas medlemmar att stå utanför systemet och hitta egna lösningar.
Ett talande exempel är när Pär Öberg drabbades av stroke under Fredrik Vejdelands födelsedagsfirande och senare berättade i Radio Nordfront att han föredrog kanel framför blodtryckssänkande medicin. Denna ideologiska hållning bildar en viktig bakgrund till hur vård och omsorg hanterats – eller inte hanterats – även i familjen Kannisto.
Förnekande och tystnad
Genom hela utredningen negligerar Joakim Kannisto allvaret i familjesituationen och sitt handlanade. Fokus ligger nästan uteslutande på att rentvå sig själv. Barnens behov, rädslor och vardag ges mycket begränsat utrymme.
Även Jenni försöker i delar av processen tona ned problemen, sannolikt av rädsla för att förlora barnen. Resultatet blir att barnens möjlighet att bli hörda och få stöd försvåras. Den långsiktiga psykiska och sociala skada som kan uppstå i sådana miljöer är svår att mäta – men välkänd i forskningen.
Att växa upp med nazister
Utöver de konkreta omsorgsbristerna finns den ideologiska miljö barnen vuxit upp i. Jenni har själv deltagit i organisationens interna arrangemang, och barnen har varit närvarande vid högtidsfiranden, månadsmöten och träningar.
Jenni deltar på NMRs nationaldagsfirande 2020. Joakim är längst ut i bild.
Vi har tidigare publicerat en artikel som belyser Jenni Kannistos nära band till NMR-medlemmen Anders Sundströms (19930519-0879) partner Anita Kjell (19810406-4863), läs en artikel om de två här.
För barn innebär detta inte bara politisk påverkan, utan en vardag präglad av rädsla, kontroll och normalisering av hat. Sveriges Radio har i dokumentären Barnen i Nordiska motståndsrörelsen belyst hur barn påverkas av att växa upp i denna miljö – en beskrivning som i stora delar speglas i materialet från familjen Kannisto.
Jennie Kannistos deltagande visar att den ideologiska miljön inte enbart varit knuten till en frånvarande eller destruktiv förälder, utan utgjort en gemensam familjekontext under delar av barnens uppväxt. Detta försvårar bilden av en tydlig skyddande motpol i hemmet och belyser i stället hur barnen under lång tid exponerats för en extrem miljö från flera håll.
En bakgrund som inte försvinner
När förvaltningsrätten 2025 avslog ansökan om tvångsvård enligt LVU bedömde domstolen att kraven för tvångsingripande inte var uppfyllda i nuläget eftersom barnen inte längre bodde tillsammans med Joakim Kannisto.
Men sammantaget visar rättsprocesserna – från tingsrättens dom 2011 till förvaltningsrättens prövning 2025 – hur våld, alkoholmissbruk, omsorgsbrister och nazismen under lång tid präglat barnens uppväxtvillkor. Det juridiska glappet mellan då och nu förändrar inte den sammanhängande berättelsen om en familj där barnen gång på gång tvingats bära konsekvenserna av vuxnas handlingar.
Brottsbelastning och organisatorisk belastning
Joakim Kannistos våld mot sin partner och hennes barn utgör inte isolerade händelser. Utöver misshandelsdomarna har han ett omfattande brottsregister som under lång tid gjort honom till både ett verktyg och en belastning för Nordiska motståndsrörelsen.
Inom organisationen har Joakim Kannisto, tillsammans med Johan Staaf (19900716-0113), haft rollen att aktivt provocera och hetsa förbipasserande vid offentliga aktioner och konfrontera personer som öppet uttrycker motstånd mot NMR. Denna typ av aktivism är central för rörelsens självbild: bilden av medlemmar som ”står upp” för organisationen och inte backar från konflikt. För NMR är personer som Kannisto avgörande för att upprätthålla detta narrativ.
Samtidigt är baksidan tydlig. Den här typen av aktivister drar konsekvent på sig böter, rättegångskostnader och skadestånd – kostnader som i praktiken belastar organisationens redan ansträngda ekonomi. Till detta kommer uppgifter om både Joakim Kannistos och Johan Staafs olika missbruk, vilket ytterligare förstärker bilden av instabilitet kring de personer som NMR ändå är beroende av. Även Johan Staafs partner Anna Jonsson lämnar honom då han försakade familjen i relation till NMR.
Ekonomisk press och insamlingar
Nordiska motståndsrörelsen har haft betydande ekonomiska problem sedan organisationen terrorklassades av USA. Den internationella stämplingen har försvårat insamlingar, betalningslösningar och samarbeten, och varje ny rättsprocess mot framträdande medlemmar innebär ytterligare ekonomisk belastning.
Sedan Joakim Kannisto blev aktiv i NMR 2018 har han bland annat dömts för hets mot folkgrupp. Domen gäller en händelse i Västerås där han bar en Hitler-mask under en NMR-aktivitet (mål B 6124-24). Straffet uppgår till böter och omkostnader på cirka 30 000 kronor – en summa som organisationen nu samlar in pengar till.
Insamlingen har spridits via NMR:s egna plattformar. Johan Staaf har bland annat delat den genom webbshopen White United/PK-fria tryckeriet, som han själv driver. Hittills har två kända bidrag redovisats offentligt: Christoffer Persson (19871026-6597) och Björn Björkqvist (19790225-3231), som båda har skänkt 100 kronor vardera.
Våld, hot och ökande kostnader
Utöver domen för hets mot folkgrupp har Joakim Kannisto även dömts för misshandel och olaga hot mot två personer (mål B 10200-23). Den domen innebär ytterligare böter, skadestånd och rättegångskostnader på totalt omkring 103 000 kronor.
Sammantaget innebär detta att NMR tvingas lägga betydande resurser på att hantera konsekvenserna av Joakim Kannistos agerande – resurser som annars hade kunnat användas för organisationens faktiska verksamhet. Joakim kommer att bli och är föremål för fler utredningar. Han åtalades nyligen tillsammans med Mattias André (19900223-3253) för hets mot folkgrupp i anslutning till pride-paraden 2025 (mål B 23178-25). I den förundersökningen står det att Joakim i starten av 2026 hade skulder på 160.000 kr.
En tillgång som riskerar att bli en belastning
När Joakim Kannisto nu i allt större delar av rörelsen blir känd som kvinnomisshandlare förändras också hans position. Antingen utesluts han, liksom hans tidigare ”kamrat” Mattias Bäckvik – som misshandlade sin partner – vars roll i Näste 1 senare övertogs av Kannisto. Eller så väljer Nordiska motståndsrörelsen att försvara honom, relativisera våldet eller förklara bort domarna. Det senare vore knappast förvånande. Vi har sett det mönstret gång på gång, inte minst när det gäller personer med hög status i organisationen. Joakim Kannisto är i dag en av de mest drivande aktivisterna i Stockholmsområdet, vilket gör frågan om ansvar och konsekvens till ett test av rörelsens faktiska hållning till våld mot kvinnor.
Men internt kommer stödet att minska. I en organisation där lojalitet ofta mäts i användbarhet snarare än ansvar finns en gräns för hur mycket en individ får kosta. Joakim Kannistos historia av våld, hot och återkommande rättsprocesser gör honom till en symbol för just den motsägelse som präglar Nordiska motståndsrörelsen: behovet av aggressiva frontfigurer – och det pris som betalas när våldet inte bara riktas utåt, utan också vänds inåt mot partner och barn.
***
Känner du till Joakim eller Jenni av de andra personerna som nämns i artikeln? Ser du någon av dem i din vardag, på jobbet eller i ditt bostadsområde? All information är av intresse.
Har du annan information om fascistisk aktivitet eller är du intresserad av att organisera dig i AFA? Tveka inte att kontakta oss!
Känner du dig träffad av vår artikel, eller vill undvika vår framtida uppmärksamhet, så är det bara att höra av sig till oss på mail. Här finns en bra sammanfattning av hur vi förhåller oss till kontakt med avhoppare: information till avhoppare.
Följ oss på sociala medier för att inte missa framtida nyheter.
Mail: [email protected]
Twitter: @afasthlm
Instagram: @afastockholm
/AFA Stockholm