AFA Malmö kan idag avslöja att två nazistiskt aktiva föräldrar, med medlemskap i Nordiska motståndsrörelsen, under flera år har ljugit för myndigheter och isolerat sina barn från samhället. Trådarna i detta nät av lögner och motsägelser leder oss till ett litet hus i Vitaby, till stridsträningar med nazister och naiva kommunbyråkrater.
.
I februari 2017 dök det i Nordiska motståndsrörelsens (NMR) engelskspråkiga podcast Nordic Frontier upp en intervju med en svensk-amerikansk medlem i organisationen, som berättade en historia om nazistiskt engagemang, rasideologiskt uppvaknande och livet som familjefar i en värld dominerad av rasfrämlingar. Lyssnaren fick följa med genom en självbiografisk berättelse som sträckte sig från svenska Sjöbo, till amerikanska Philadelphia och Kalifornien, från studier i Sverige och arbete utomlands, för att landa i skildringar om familjeliv och barnuppfostran. Den som i februari 2017 lyssnade på avsnittet, döpt till The Johan Conversation and Point no. 02 of the Party Program, kunde då inte veta det, men spåren från denna berättelse skulle snart leda oss tillbaka, till Sverige och en liten skånsk by utanför Simrishamn.
Den amerikansk-svenske nationalsocialisten, som i webbradion gick under namnet Johan Svensson, delade i podcasten utrymme med sin hustru, kallad Jenny Svensson. De två pratade i olika podcastavsnitt om livet som nationalsocialistiska föräldrar, hur deras respektive engagemang i den nazistiska rörelsen startat, samt om vikten att kunna agera som suveräna medborgare i ett samhälle som kontrolleras av fiender som konspirerar mot en.
.
De två föräldrarna berättar om hur de, bland annat tack vare dubbla medborgarskap, har kunnat placera sina barn i en skola i USA, för att på så vis hemskola dem – och i praktiken undanhålla barnen från såväl amerikanska som svenska myndigheter. Det ska visa sig, att genom ett komplicerat nät av regelverk, kryphål och bristande kontroll, har föräldrarna kunnat behålla kontroll över sina egna barn och åstadkomma vad man kallar för total frihet för sin egen familj. Familjen, som senare skulle flytta till Sverige och bosätta sig på skånska Österlen, framhålls i podcasten som exempel på en nordisk idealfamilj. De delar där med sig av berättelser och inspiration för andra nationalsocialister som själva kanske är intresserade av familj, barnuppfostran, eller till och med hemskolning.
Bakom denna skildring av den lilla svensk-amerikanska familjen finns en fascinerande skildring av glipor i byråkratiska processer, vilka har möjliggjort för en liten rasideologiskt orienterad familj i södra Sverige att hemundervisa sina barn – och bakom namnen Johan och Jenny Svensson döljer sig verkliga personer: två nazistiska aktivister bosatta i den lilla byn Vitaby.
.
Christer och Carolyn
Bakom pseudonymerna Johan och Jenny döljer sig i själva verket de två makarna Christer Andersson och Carolyn Whealan-Andersson, numera bosatta i skånska Vitaby, efter långa perioder av att flytta fram och tillbaka över Atlanten. Christer är sedan 2017 fast programledare för den engelskspråkiga podcasten Nordic Frontier, där såväl han som Carolyn har berättat historierna om sina liv och politiska uppvaknanden. Det är berättelser som, ska det visa sig, är mycket snårigare än vad som syns vid första anblicken, och som bär viss likhet med andra historier: om föräldrar som söker ta kontroll över sina barn och uppfostra dem utan inblandning från det övriga samhället. Genom Christer och Carolyns egna berättelser, och genom kontakt med svenska myndigheter, visar det sig snart att de två nazistiska aktivisterna faktiskt har lyckats lura såväl socialtjänst som barn- och utbildningsförvaltningar.
.
Allt börjar egentligen på en liten bondgård nära Sjöbo. Här växte Christer upp tillsammans med sina föräldrar, i vad han kallat för en familj med traditionella värderingar. I Nordic Frontier berättar Christer öppet om de tankar han bar med sig under uppväxten, funderingar som väcktes under familjens regelbundna resor in till staden. Han kan särskilt detaljerat redogöra för den gång då han följde med sin mor för att handla inne i stan – hans första möte med en mörkhyad person. Han upplevde direkt att något var fel, och började med utgångspunkt i denna händelse att resonera kring samhällets uppbyggnad och raser. Redan i tidig ålder ville han ta ställning mot konsumtionssamhället, då han tidigt kunde se hur människorna i staden “agerade som robotar”, som i ett kommersiellt ekorrhjul. Detta är idéer som han skulle komma att bära med sig resten av livet, och än idag resonerar kring både i sin verksamhet i NMR och i vardagen.
Vid 25 års ålder, i augusti 1991, började Christer läsa teknisk fysik på Lunds Universitet, varpå han tre år senare valde att utbilda sig till civilingenjör. Det var i samband med sina studier där som han träffade den kvinna som skulle komma att bli hans fru, Carolyn Whealan. Carolyn studerade vid denna tid landskapsarkitektur på UC Berkley och hade åkt till Sverige som utbytesstudent. Carolyn växte upp i Kalifornien och gick i en katolsk grundskola i ett mindre samhälle, som hon själv har beskrivit som ett skyddat och homogent vitt område. Hon har på liknande vis, som Christer, berättat om separationen från sina homogena uppväxtförhållanden. Under tiden på universitetet upplevde hon sig utpekad som en vit rikemanstjej, och menar att otryggheten i Berkeley var en drivande faktor till att hon sökte sig till Sverige.
De två blev ett par och valde efter avslutad skoltid att flytta till Kalifornien i USA. Där fortsatte Carolyn sina studier och Christer tog lite olika jobb, vilka han själv säger han vid tillfället var överkvalificerad för. Paret gifte sig 1995 och var från och med då under en längre period, fram till en bit in på 2000-talet, ofta på resande fot fram och tillbaka mellan Sverige och USA. De hälsade på släkt och vänner i Sverige samtidigt som deras studier och arbete fortsatte i USA.
I Nordic Frontier beskriver Christer att det var först under den sista perioden i USA som han kände att han faktiskt fick sitt politiska uppvaknande. Christer jobbade då som civilingenjör inom flygindustrin, ett bra jobb, med bra betalt. Företaget kom att köpas upp av ett större New York-baserat företag, som enligt Christers egen utsago ägdes av judar. Det var framförallt efter köpet som Christer märkte hur strukturerna ändrades och det nya företaget valde att ta in billigare arbetskraft, vilket i sin tur gjorde att Christer och hans kollegor fick mindre betalt. Det hela slutade med att Christer sa upp sig, då han med detta arbete inte längre kunde försörja sin familj. Paret bestämde sig då för att flytta till Sverige.
.
Till Skåne, USA och tillbaka
I slutet av 2007 köpte paret deras gemensamma hus i Vitaby, utanför Kivik, för 325 000 kronor. Väl framme i Sverige valde Christer att engagera sig i den lokala sverigedemokratiska lokalorganisationen i Simrishamn, men Christer berättar att han snabbt märkte att Sverigedemokraterna (SD) inte alls förde den politik han ville se. Han berättar i Nordic Frontier om ideologisk ängslighet. Så fort han försökte ta upp “judefrågan” blev han nedtystad av partiet, som under just denna period befann sig i en viktig formativ fas där politiken styrdes allt hårdare för att fokusera på islamofobi som partiets främsta hjärtefråga. Det fanns således föga utrymme för att lufta antisemitiska ståndpunkter, särskilt inte offentligt.
.
Christer blev uppmärksammad av media redan 2011 då han tillsammans med en partikamrat, Jan-Olof Kjellgren, skrev en motion till kommunfullmäktige i Simrishamn, om att slopa allt arbete mot koldioxidutsläpp, då koldioxid enligt den lagda motionen inte alls är något miljöfarligt. Efter några år i Sverige och aktiv i SD valde Christer 2012 att tillsammans med familjen flytta tillbaka till USA, uppgifter som bekräftats bland annat genom handlingar från Länsstyrelsen. Paret hade vid denna tidpunkt redan tre barn och ytterligare en påväg, och flytten ska enligt de två främst ha varit grundad i familjens inställning till den svenska skolan. Med tre barn i skolålder valde de två föräldrarna att åter resa till USA och flytta upp till de kaliforniska bergen. De skriver sig i de delstater som enligt parets egen utsago har den bästa regleringen för hemskolning. Christer och Carolyn berättar i Nordic Frontier om sin syn på den svenska skolan, som de menar dryper av politisk indoktrinering, samt lär ut helt fel saker. Christer berättar i podcasten om hemskolningen och säger att delstaten Idaho helt saknar reglering, till skillnad från Kalifornien där hemskolning är reglerat enligt lag, något som han kopplar till delstatens relativt progressiva politik och upplevd politisk indoktrinering genom skolsystemet. “Men i Idaho har de en helt annan syn på saken. Du behöver inte göra någonting, de behöver inte ens veta att du har barn. Det är väldigt avslappnat.” Christer beskriver delstaten som gränslandet i gamla western-filmer:
“Där finns det ingen som attackerar dig, ingen regering – det är riktig frihet. Inget pappersarbete, ingenting. Så vi är registrerade där, vilket betyder att vi kan göra vad vi vill, utbilda våra barn hur vi än vill utbilda dem.”
På så vis kunde paret under sin vistelse i USA faktiskt själva undervisa barnen, bland annat via en förening av föräldrar i Idaho, något som skulle komma att fortsätta även vid parets nästa flytt, tillbaka till Sverige. Christer beskriver detta i Nordic Frontier: “Vi valde att flytta tillbaka hit för att vi hade vårt hus här, men vi är fortfarande registrerade där [i Idaho], så att vi kan fortsätta med hemskolningen även i Sverige.” 2016 flyttade familjen tillbaka till huset i Vitaby och de fyra barnen registerades då som återinvandrade till Sverige, med fortsatt skolgång i USA.
.
Hemskolning enligt svensk lag
Christer och Carolyn berättar i Nordic Frontier att familjen har dubbla medborgarskap, och beskriver hur de genom detta kan kringgå svensk reglering om skolplikt, genom att påstå att de uppehåller sig i Idaho och på så vis gå under radarn för den svenska staten. Enligt svensk lagstiftning gäller allmän skolplikt från sex års ålder. Det finns i Sverige särskilda regler för vad som kallas särskild undervisning. Termen hemskolning eller hemundervisning finns inte formulerad i svensk lag, och det finns endast mycket begränsade möjligheter att bedriva hemundervisning, så kallad särskild undervisning, som nyttjas endast i händelse av längre sjukdom eller andra orsaker till att barnet inte kan delta i skolans undervisning. Skolverket skriver på sin hemsida om vad detta innebär i praktiken:
“Det finns något som kallas för särskild undervisning och som finns till för elever som inte kan delta i vanligt skolarbete för att de är sjuka eller på grund av liknande förhållanden. Undervisning i den här formen är bara till för elever som inte kan delta i det vanliga skolarbetet under en längre tid på grund av sjukdom eller andra liknande skäl. Särskild undervisning sker antingen i hemmet eller på någon annan lämplig plats, om inte läkare avråder från det. Särskild undervisning ska så långt som det är möjligt motsvara den undervisning som eleven inte kan delta i. För att ge undervisning i hemmet krävs samtycke från elevens vårdnadshavare.”
Trots att det inte föreligger synnerliga skäl för det, varken långvarig sjukdom eller annat, och trots att familjen är bosatt och verksam i Sverige, så håller Christer och Carolyn barnen utanför det svenska skolsystemet. Det hela möjliggörs av luckor i reglementen, av ouppmärksamma myndigheter och inte minst av föräldrarnas egna lögner om barnens residens. Tillvägagångssättet, med undvikande kontakter med kommun och myndigheter, samt påstådda utlandsresor som bakgrund till den särskilda undervisning som barnen placerats i, påminner på många sätt om ett annat uppmärksammat fall.
.
.
Skandalen med Ystadföräldrarna
Sommaren 2019 kunde tidningen Sydsvenskan avslöja att fem barn i Ystad hållits isolerade från samhället av sina föräldrar. När historien uppdagades har ett av barnen redan nått vuxen ålder och flera av de yngre syskonen befann sig i tonåren. Inget av barnen hade någonsin gått i skolan och omhändertogs akut av socialtjänsten, då misstankar om vanvård genast uppkom vid besök i hemmet. Kommunen dröjde nio år med att kontrollera barnens verkliga status, och när de väl upptäcktes och togs om hand hade de, på grund av sin isolerade uppfostran, flera grava störningar i utveckling. Det avslöjades bland annat att barnen saknade tidsuppfattning, hade störningar i språk och motorik, samt saknade förmåga att genomföra vardagliga uppgifter, såsom att duscha och tvätta sig.
Ystadföräldrarna hade genom lögner om familjesituationen kunnat lura kommunen att tro att barnen befann sig någon annanstans än vad som var fallet. Parets äldsta barn var endast i ett fåtal år skriven på en friskola i Ystads kommun, men deltog inte i undervisningen. 2009 skrev föräldrarna istället in barnet på en amerikansk skola, och försökte den vägen att hålla barnen utanför det svenska skolsystemet. Genom att sjukskriva barnen, begära ut ledighet och hävda att familjen ofta befann sig på resande fot, kunde Ystadsföräldrarna undvika de svenska reglerna. Barnen bedömdes “varaktigt vistande utomlands”, vilket innebar att de, efter möten med kommunen, inte bedömdes omfattas av svensk skolplikt. Barnen var, enligt föräldrarna, istället skrivna på en amerikansk webbaserad skola, enligt de uppgifter som familjen skickade in till kommunen. En utredning gällande familjens folkbokföringsstatus skulle inte förrän 2018 komma fram till ett beslut i ärendet. Skatteverket drog då tillbaka föräldrarnas folkbokföringsstatus i Sverige och larmade Ystads kommun.
I fallet med Ystadföräldrarna var det slutligen skolchefen i Ystad som upptäckte olägenheterna, och bland annat kontrollerade föräldrarnas utsagor med den amerikanska skola där barnen ska ha varit skrivna, samt gjorde besök hemma hos familjen för att kontrollera deras status. I Christer och Carolyn Anderssons fall har familjens hemkommun, Simrishamns kommun, ännu inte gjort några liknande undersökningar, trots att det funnits skäl att närmare undersöka deras ärende.
.
Hemundervisningen och Simrishamns kommun
Christer och Carolyn är sedan 2016 folkbokförda i Sverige, tillsammans med sina fyra barn. Christer uppger i handlingar till Försäkringskassan samma år att familjen har för avsikt att bo i Sverige tills vidare, och inte har för avsikt att vistas i annat land under denna tid. Det visar sig snart, i kontroller med andra myndigheter och instanser, att föräldraparet Andersson har lämnat in motsägelsefulla uppgifter till de olika instanser som kontrollerar deras eller barnens status som svenska residenter.
2016 registrerades familjen Andersson som återvandrade till Sverige, och har sedan dess även uppburit såväl barnbidrag som föräldrapenning. Barnbidrag för fyra barn har, enligt Försäkringskassan, sedan juni 2016 betalats ut till familjen och de bedöms varaktigt vara boende i Sverige. Samtidigt har Simrishamns kommun mottagit uppgifter, underskrivna av Crister och Carolyn Andersson, om att barnen “vistas varaktigt utomlands”, i Hayden, en liten stad i den amerikanska delstaten Idaho: “Vi reser ofta till USA under längre tider och på grund av detta följer vi ett hemundervisningsprogram från Idaho, USA.” Denna förklaring har godkänts av Simrishamns kommun, trots att paret Andersson anger att barnen inte är inskrivna på någon skola, utan enbart följer ett undervisningsprogram, samt Idahos statliga läroplan.
.
I juni 2019 kontaktades de två föräldrarna av Barn- och utbildningsförvaltningen i Simrishamns kommun, vilka uppgav att de höll på att “se över rutinerna för hur vi hanterar de skolpliktiga barn som är folkbokförda i Simrishamns kommun men inte är skrivna på någon skola i kommunen.” Mailet, som skickades dagen efter att fallet med Ystadsföräldrarna uppdagats, innehöll bland annat en önskan om att få komma i kontakt med den skola som tillhandahåller hemundervisningen för familjens barn. Någon uppföljning på detta tycks inte ha ägt rum, ej heller kontroller av de motsägelsefulla uppgifter som paret har försett de svenska myndigheterna med. Vid kontakt med Barn- och utbildningschefen för Simrishamns kommun har denne uppgett att årlig kontakt med föräldrarna sker, men att det vid kontakt med Skatteverket och socialtjänsten saknats “indikationer på att barnen inte vistas utomlands”, trots att familjen alltså tar emot barnbidrag för barn bosatta i Sverige.
En av förklaringarna till att familjen Andersson ändå tycks ha fallit mellan stolarna är att Simrishamns kommun och utbildningschefen inte vid något tillfälle personligen har träffat varken Christer eller Carolyn i detta ärende. Tvärtom: kontroller av familjens verkliga status som invånare i kommunen har gjorts huvudsakligen genom kontakter med Skatteverket, där handläggaren för Simrishamns kommun har dragit slutsatser om Christer, Carolyns och barnens bostadsort baserat på taxerad inkomst. Familjen har, enligt samma handläggare, helt enkelt betalat skatt på alldeles för låga inkomster för att kunna anses bo i kommunen eller i Sverige.
.
Nationalsocialistisk indoktrinering
Carolyn Andersson beskriver i NMR:s podcast Nordic Frontier att familjens hemundervisning är en befriande faktor för barnen, som slipper den sociala pressen i skolan, samt att behöva träffa “en massa utlänningar.” Hon beskriver vidare att de två föräldrarna har en väldigt öppen inställning till uppfostran och politik:
“Vi talar väldigt rakt med dem, om sanningen om vår historia, sanningen om vad som pågår. De är delaktiga i vår övertygelse. Vi döljer det inte för dem, inte heller förskönar vi något. De vet vad vi tror på, anpassat efter deras egen ålder.”
För Carolyn är det av största vikt att barnen hålls utanför skolsystemet, för att paret själva ska kunna ha kontroll över vilka föreställningar som barnen får möta: “De behöver inte gå till skolan och lyssna på lögnerna, för att sen komma hem och behöva bli omprogrammerade, eller komma hem och säga ‘idag fick vi lära oss att vita människor är dåliga för att vi dödade indianerna’. De behöver inte höra på sånt och bli översköljda av det dag in och dag ut.”
.
Föräldrarna har med politiska och rasideologiska motiv hållit de fyra barnen utanför svenskt – och till stor grad amerikanskt – skolväsende. Familjens uppgifter till Simrishamns kommun, om att de ofta befinner sig på resande fot, har inte hindrat familjen från att delta aktivt i Nordiska motståndsrörelsens (NMR) aktiviteter, såväl demonstrationer som interna aktiviteter. Christer har sedan 2015 förekommit på NMR:s aktiviteter och åkt till olika delar av Sverige för att delta på allt från 1:a maj-marscher till Nordendagarna, samt medverkat som värd för organisationens engelskspråkiga podcast.
Christer Andersson har vid flera tillfällen deltagit på NMR:s större arrangemang, både iklädd organisationens demonstrationsuniform med vit skjorta och partiknappar – som i fallet med 1:a maj i Borlänge 2016 – samt civilt klädd på den uppmärksammade demonstrationen i Göteborg i september 2017, då de nazistiska aktivisterna bland annat gjorde sig skyldiga till våldsamt upplopp. Sedan dess har Christer deltagit på såväl 1:a maj-demonstrationer i Ludvika 2018, som nästkommande års marsch i Kungälv.
.
Men även vid interna aktiviteter har både Christer och familjen deltagit, med eller utan flera av barnen. Vid NMR:s julmiddag 2015 kan Christer identifieras på plats tillsammans med tre av de yngre barnen, vilka sitter till bords med fadern och aktivister ur Näste 3 av NMR – denna middag är det första tillfälle som det finns belägg för familjens deltagande på aktiviteter, men inte det sista. På de organisationsomfattande Nordendagarna, då aktivister och medlemmar från Sverige, Norge, Danmark och Finland kommer för att delta i underhållning, agitation, träning och tävlingar, har Christer haft med sig sin familj båda åren 2016 och 2019. Vid dessa tillfällen kan Christers yngre barn iakttas som åskådare till de kampsportstävlingar som äger rum som en del av organisationens interna tävlan om årets nordman. Barnen har deltagit som åskådare vid tillfällen där aktivister i NMR tränar i strid med kniv, och syns även i publiken under anföranden som hålls av bland andra organisationschefen Simon Lindberg.
.
Genom att hemskola barnen, hålla dem isolerade från det övriga samhället och uppfostra dem i en nazistisk organisation hoppas föräldrarna, enligt sin utsago i Nordic Frontier, att undanhålla dem från samhällets och skolans indoktrinering. För dem spelar inte lagar eller regelverk någon roll, och de har lyckats använda den kommunala byråkratin till sin fördel för att undvika lagföring för brott mot svensk skolplikt. Den yttersta konsekvensen av detta är det trots allt inte paret själva, utan de fyra barnen, som får betala. Det är inte ovanligt att barn får växa upp i fascistiska rörelser, utsatta för vålds- och rasideologier, men fallet med familjen Anderssons fyra barn är speciellt på så sätt att familjen mycket medvetet och enligt utstuderade planer har valt att uppfostra sina barn genom nationalsocialistisk indoktrinering, genom isolation och utan kontakt med icke önskvärda delar av samhället. Christer sammanfattar det själv i Nordic Frontier: “Det är en simpel sak: ta era barn ur skolan.”
.
Uppgifter
Christer Andersson19660822-4157Nores väg 11277 36 VitabyArbete: Anderssons Snickeri och TrädgårdE-mail: [email protected]Mobil: 0727358123.Carolyn Whealan-Andersson19690407-0700Nores väg 11277 36 VitabyE-mail: [email protected]
.
Antifascistisk Aktion vill uppmana myndigheter och relevanta nämnder att undersöka fallet med familjen Andersson. Vi hoppas att barnen kan tas om hand enligt de föreskrifter och rättigheter, till skolgång, utveckling och socialt umgänge med andra barn, som de har rätt till. Det är både anmärkningsvärt och bekymmersamt att två nazistiskt aktiva föräldrar under så många år har kunnat undanhålla sin barn från samhället, och att detta tycks pågå utan myndigheters insikt eller vetskap.
Känner du dig berörd av artikeln och vill göra något för att ändra situationen för familjen? Det går då enkelt att göra orosanmälningar direkt till Simrishamns kommun. Tipsa också gärna Försäkringskassan om misstänkta bidragsbrott. Det går även att informera Skatteverket om misstänkt fusk.
Har du information, frågor eller andra uppgifter gällande familjen Andersson? Hör då gärna av dig till oss via mail!
Kontakt: [email protected]