2015 går till historien som året då fascismen gjorde comeback på allvar i Sverige och många andra europeiska länder. Den nationella självbild som gjort gällande att Sverige är ett tolerant, öppet och solidariskt land har alltid varit en självgod fantasi och den har aldrig varit mer omöjlig att upprätthålla än den är just nu. Att illusioner krossas är naturligtvis bra, men den verklighet som träder fram när det bedrägliga skalet krossas är ändå smärtsam.
Samma politiker som nyss talat offentligt om vikten av solidaritet i stunder av kris valde 2015 att stänga landets gränser och göra grova inskränkningar av asylrätten. De borgare som styr landet i en nyfascistisk riktning spelar den våldsamma extremhögern rakt i händerna. Länken mellan de klassiskt borgerliga partierna (Socialdemokraterna och Miljöpartiet inräknade) och fasciströrelsen är Sverigedemokraterna. De utgör fasciströrelsens parlamentariska gren och har således makten att styra lokala fascistiska aktivister och deras aktioner genom att sätta agendan. När Sverigedemokraterna vinkar så lyder fascisterna på gatan.
”Ingen ska ens tänka tanken att komma hit” sa Paula Bieler, partiets integrationspolitiska talesperson, i samband med presskonferensen då de lanserade sin aktivistiska kampanj. Därefter började asylboenden brinna runt om i landet i en aldrig tidigare skådad omfattning, mitt under den pågående flyktingkrisen. Efter åratal av interna stridigheter och splittring har fasciströrelsen 2015 återigen lyckats samla ihop sig till en rörelse som både är folklig och militant och där den ena grenen förnekar samröre med den andra trots att de i själva verket samverkar mycket intimt med varandra.
Förutom fasciströrelsens framryckningar kan vi också konstatera att repressionen slagit hårt mot den antifascistiska rörelsen under året. Ett stort antal aktivister har dömts till fängelsestraff, främst efter händelserna i Kärrtorp, Limhamn och Kungsträdgården. Flera aktivister avtjänar redan straff på olika anstalter i landet. Detta gör att en del av vårt arbete under året har behövt riktas mot solidaritetsarbete och insamlingar till skadestånd och rättegångskostnader. Stödet har varit mycket stort, många människor tycks hålla med om att antifascism är självförsvar samt att ett bra sätt att avväpna repressionen är att solidariskt dela på de ekonomiska slagen som staten utdelar mot enskilda aktivister.
En god nyhet är att det fascistiska partiet Svenskarnas Parti (SvP) lade ner sin verksamhet efter att ha motarbetats intensivt under sin valturné. Både folkliga och militanta protester gjorde det omöjligt för SvP att rekrytera nya medlemmar och locka fascistiska väljare vilket ledde till att de förlorade stort i valet, ett nederlag som de aldrig kom att återhämta sig ifrån.
En annan ljusglimt från året som gått är det enorma arbete som bedrivits i hela landet till stöd för de som flytt hit från krig och fattigdom. Alltifrån akuta insatser med mat, vatten, filtar och kläder till mer långsiktiga insatser i form av språkundervisning har pågått överallt tack vare frivilliga människors arbete.
Ytterligare en positiv sak med året som gått är att kampanjen till stöd för Kobane gjort att många fått upp ögonen för kurdernas situation i allmänhet och det kurdiska motståndet mot Daesh i synnerhet. Allt fler stöder den kurdiska frihetskampen, vilket visar att solidaritetskampanjer likt den som bedrivs för Kobane har en viktig folkbildande effekt.
AFA Stockholm vill ta tillfället i akt att tacka alla som på ett eller annat sätt bidragit till kampen mot fascism i alla dess former. Under 2016 kommer kampen att fortsätta i oförminskad takt. Den kommer att utvecklas dynamiskt i enighet med dess ständigt föränderliga förutsättningar, precis som den alltid gjort och alltid kommer att göra.
/Antifascistisk aktion Stockholm