SvP gick idag själva ut med en kommuniké på sin hemsida där de skriver att partiet upplöses. Tillsammans med denna goda nyhet radar de upp anledningar till beslutet att lägga ner och försöker sig på ett bokslut över saker de lyckats genomföra sedan partiet startade 2008, som en parlamentarisk fortsättning på organisationen Nationalsocialistisk Front. För partiets ”gräsrötter” är det ingen munter läsning, partistyrelsen konstaterat själva att ”partiet nådde inte i närheten av de nödvändiga uppsatta målen”, vidare skriver de att ”det lokala arbetet gav alltså inte tillräckligt resultat. En kommunal tillbakagång hade kunnat accepteras om publiciteten medfört att vi uppnått vårt mål i riksdagsvalet, men med facit i hand vet vi att det inte blev så heller.”
I den uppgivna stilen fortsätter deras avskedstext: ”En bra bit in i maj har fortfarande inte hälften av medlemmarna förnyat sitt medlemskap, trots att ett flertal påminnelser har skickats ut.” De skriver vidare: ”…och när partiet lade ner sin satsning med tidningen Realisten och varslade för att fler verksamheter kan komma att drabbas av samma öde om inte fler tar steget fram, så gav det tyvärr inte heller någon större respons.” Efter denna skrattfest undrar man nyfiket om de någonstans i avskedsbrevet ska nämna det enorma folkliga motstånd som mött partiet varhelst de försökt ta plats på landets gator, naturligtvis utelämnas denna detalj ur förklaringen till varför partiet nu kapsejsat. En annan detalj som utelämnas är det faktum att det var SvP:are som attackerade och allvarligt skadade flera feminister i Malmö efter förra årets 8 mars-demonstration. Likaså skriver de inget om att Andreas Carlsson – som är misstänkt för attacken i Malmö men släpptes på plats av polis och då flydde landet – nu befinner sig i Ukraina tillsammans med andra SvP:are och krigar med den fascistiska Azov-bataljonen.
En fingervisning om att Svenskarnas Parti var på väg att implodera var nedläggningen av deras nätorgan Realisten kort efter att AFA avslöjat att sidans främste skribent var Carl Henrik Svensson, mer känd under sitt flashback-alias ”Straybullet”. (http://antifa.st/2014/07/carl-straybullet-svensson-drivande-bakom-realisten/) En annan ledtråd var att de efter två år på plats i Jönköping under första maj i år valde att utebli. Faktum är att SvP varit sällsynt dåliga på att samla stora folkmassor till sina utlysta demonstrationer, deras inkompetens överträffas endast av Pegida Sverige som aldrig lyckats bli fler än en bråkdel av dess motdemonstranter. I Jönköping kantades deras demonstrationer två år i rad av jönköpingsbor som häcklade och buade ut fascisterna medan kyrkokören blockerade vägen och sjöng psalmer och antifascister från när och fjärran attackerade fascisterna med knallskott, flaskor och hästbajs. Denna breda mobilisering av både folklighet och militans har åtföljt SvP varje gång de tar sig ton och försöker ta våra gator i besittning. Det är just detta motstånd som förhindrat partiets nyrekrytering, omöjliggjort deras fortsatta framväxt och i förlängningen satt punkt för partiets existens.
Deras valrörelse var ytterligare ett tydligt tecken på att det som lanserats som ”ett rättframt och rakryggat alternativ i svensk nationalistisk politik” i själva verket var ett dödfött försök att få in nazister i landets kommunfullmäktige genom att klä dem i slips och bluetooth-headset. I Limhamn lyckades SvP tack vare en enorm och mycket våldsam polisinsats hålla sitt torgmöte, dock omringade ev ett par tusen motdemonstranter och helt utan egna åhörare. I Stockholm upprepades scenariot då polisen gick man ur huse för att säkra fascisternas mötesfrihet när 12 000 personer dök upp för att protestera mot dem. SvP var visserligen ett parti bestående av stollar, ändå är det oerhört glädjande att de nu lägger ner. Nu kan vi antifascister och antirasister fokusera vår energi på annat, till exempel på de kamrater som väntar åtal eller fängelsestraff efter att ha agerat mot SvP:s demonstrationer – samt naturligtvis fortsätta den antifascistiska kampen.
Vi i AFA Stockholm önskar härmed att partiledare Stefan Jacobsson och de få undersåtar han har kvar i sitt följe nu gör gemensam sak och genast emigrerar till Ukraina där de sedan kollektivt går i deras martyr Leo Sjöholms fortspår och dör hjältedöden genom att köra ihjäl sig själva på en isig grusväg.
/Antifascistisk aktion Stockholm